Av någon konstig anledning (Erik Kullgren) hade jag fått för mig att ställa upp på SM i Linje.



Fyllde bilen med cyklar samt Jessica och Kalle och åkte upp till Dalarna på torsdag eftermiddag/kväll. Efter att ha lämnat av ett par cyklar i Söderås möttes vi av denna utsikt på väg ner mot Rättvik... Helt okej för att vara inlandet!




På fredagen/midsommarafton stod jag på startlinjen kl 11:15. Vallentuna blev lottade som klubb nr 28 i startordningen (näst sist?) så jag hamnade rätt långt bak.

Av det jag fått höra skulle det bli tok-körning första 4 km fram till gesundabacken, på samla vägar och mestadels utför... Med stor risk att bli avhängd. Intressant...




[Foto: Karin]


Kortfattat kan man skriva att det regnade, regnade, var lite uppehåll och regnade nått helt otroligt! Jag frös...
Första varvet var det faktiskt uppehåll och sedan straxt innan min målgång visade sig solen igen.

Jag kunde på något lustigt sätt hålla mig kvar i klungan första fyra varven.
Tror min kropp funkade rätt bra med den där backen, jobbigast var det för mig den långa och inte så branta delen. Det branta slutet på backen var inga större problem. Men den blev lite jobbigare för varje varv... Trängseln första gången var lite knepig också när en Motala punkterade och blev ståendes mitt i. Jag stannade, klickade ur pedalen och var beredd att sätta ner foten men det behövdes inte då de framför mig fick fart igen och jag lyckades trampa igång. Värre gick det för Kalle som fick hoppa av cykeln och springa upp sista biten, sedan var han tyvärr avhängd.

Övriga delen av banan var inga problem då det fanns en stor klunga att gömma sig i. Regnet och kylan var det som besvärade mig mest.

Femte gången upp i backen sprack det av framför mig och jag ville inte gå ikapp ensam så avvaktade lite och efter utförskörningen bildades det en grupp om 8-12 pers där vi kunde sammarbeta och till slut köra ikapp klungan. Vi anslöt kurvan innan langning och där gjorde jag ett misstag och tog en falska. Misslyckades dessutom rätt ordentligt (saktade ner för mycket, låg för långt bak, kom inte igång tillräckligt fort m.m.) så det var helt plötsligt för mycket lucka fram till klungan. Hade en cyklist framför mig som jag trodde jag kunde samarbeta med men han var helt rökt. Försökte jaga men utför tappade jag hela tiden mot klungan. Straxt innan Gesundabacken gav jag upp.

Körde om lite folk upp för backen och efter utförsskörningen blev vi tre personer som cyklade ihop. En var rejält trött och vi tog det rätt lungt.

Efter ganska precis fem timmar (05:00:21) kom jag i mål. Och jag var inte sist! =)

Hade aldrig trott att jag skulle hänga med klungan över backen ens första gången, så man kan säga att det var en rätt stor positiv överraskning för min del.



[Foto: Karin]


Sedan åkte vi iväg och åt lite midsommarmat... =)


Resultat
87 120 SWE19830912 OSTERMAN Daniel Nordic ECO - Vallen +0:14:2

Anmälda: 140 Startande: 128 Utgått: 34




Lördag

Tydligen är man lite efter i dalarna, speciellt i Söderås, där man dels går omkring i gammaldagsa kläder och ännu värre - reser midsommarstången en dag senare(!)... =)



Långa stänger är knepiga att resa... och tar lite tid.



Gamla kläder kompenseras av fina frisyrer... (Karins på bild)



Söndag
Sedan var det dags för ett lite speciellt lopp, Cykel & Fjäll Grand Prix. 138 km varav 32 km på grusväg, med fem bergspris... Verkade riktigt kul!

Tyvärr punkterade jag under eller straxt efter första grusvägssträckan. Gick hyffsat snabbt att byta tubdäcket men min pump och ventilen var inte direkt kompatibla, fick knappt i någon luft så det var bara att rulla tillbaka till Falun. Riktigt tråkigt då jag sett fram mot grusåkat och backarna =(

Rullade tillbaka till Falun och åt en kebabtallrik istället.


Såg rätt mörkt ut när vi åkte ner... Som vanligt regn.


Vätternrundan 2011 blev efter mycket funderande till slut en lugn runda i mystempo. I stället för att köra med i SUB7 agerade jag hjälpryttare åt Karin.

Ett par förtydligande
- Karin tvingade inte mig (av någon anledning tror hon folk kan tro det?)
- Jag körde lugnt för min egen skull.
- Jag körde alltid under min kapacitet. Tiden avspeglar inte min kapacitet utan det är mer att se som ett distanspass med snittpuls på ca 69%.


Det var helt rätt beslut. VR har tidigare bara varit jobbigt, hemskt, långtråkigt, kallt, blött samt en oerhört stor besvikelse när jag väl kommit i mål. Förra året var värst, trots att det var min snabbaste tid (07:13:00), och i fredags tänkte jag mycket på hur det hade känts under det loppet. Vad som var kul, tråkigt, jobbigt m.m. och kom fram till att det inte var någon bra idé att utsätta mig för det igen.

En av nackdelarna att köra en lugn runda tillsammans med Karin var att starttid var vid kl 04:20 istället för 09:40. Finns inte mycket tid till sömn där. Så när jag gick och la mig fanns det fortfarande en plan b: är jag för trött kan jag snooza några timmar och köra med SUB7.

Jag behövde inte ta till plan b utan kunde gå upp utan större problem trots bara lite drygt tre timmar sömn. Var väl inte direkt snabb eller speciellt kvicktänkt då, men det gick...

I sista stund kom jag på att jag dessutom skulle dra på mig en extra långtröja ovanpå väst och armvärmare, sedan hamnade en vattenflaska och en av Karins sportdrycksflaskor i mina bakfickor. Riktigt smart eftersom alla mina bars, gel och dylikt befann sig i fickorna innanför västen..!



Efter att ha tagit en extrasväng in i huset och upp för trapporna för att hämta handskarna som jag givetvis glömt ta på mig (varför var jag nervös?) så rullade vi iväg från huset straxt efter kl 04. Det var kallt! Ca 11 grader... Var rätt nöjd med min extratröja men hade gärna haft vinterbyxor på mig.

Vi startade samtidigt som väldigt många andra från Vallentuna CK, nästan hela startgruppen var fylld med grönt folk. Planen var att åka med i gruppen så länge som möjligt i motvinden för att Karin skulle få så mycket vindskydd som möjligt (Motvind, SW 5-6 m/s ner till Jönköping, sedan avtagande till 4.) samtidigt som det var viktigt att hon inte gick på för hårt. Dumt att bränna sig första milen...
Eftersom radiokommunikation inte är tillåten behövde jag ha visuell kontakt med Karin lite då och då för att se så hon inte tappade och försvann... Så jag vågade tyvärr inte vara med och jobba. Men några gånger jag gick med i rotationen på SUB9-gruppen som anförde "klungan", sedan var Karin på rulle hela vägen runt en gång, den efter gick hon fram och tog vind. Han som kom efter lämnade lite för stor lucka och sänkte inte sitt tempo tillräckligt så där fick hon slita...
Då beslöt vi oss för att gå ner bakom grindvakterna och ta det lite lugnare. (Där vi borde varit hela tiden).
Något som slog mig rätt snabbt var hur otroligt skönt det var att inte behöva känna stress, inte snurra runt i en tajt belgisk kedja i hög fart med små marginaler!

Tyvärr körde gruppen på rätt hårt i backarna så till slut blev det för mycket och vi fick släppa i en lång men inte så brant backe efter 40 km (1h 9min). Med ett snitt på 34,9 km/h låg vi före tidsplanen för SUB10 som var någon sorts önskedröm... Dock kändes det rätt kört med tanke på att det var knappt 260 km kvar och Karin hade kört på lite för hårt.



Efter en stunds återhämtning i lägre tempo och lite energiintag så kunde vi börja öka lite igen. Det kom ikapp lite grupper som vi tidigare hade passerat som vi nu kunde åka snålskjuts med ett tag, tills de körde ifrån i backarna.

Anledningen till att vi valde att hänga på grupperna som passerade var att det ger mycket bättre vindskydd än att bara ligga bakom en enstaka cyklist (mig).

Samtidigt som det sparar kraft att åka med i en klunga tar det rätt mycket energi att ligga i svansen då det ofta går väldigt ryckigt. Dessa ryck gjorde jag mitt bästa för att försöka eliminera. Tyvärr innebar det att många runt omkring blev stressade när jag släppte lucka (de kunde ju inte veta att jag låg på ca 70% i puls och inte hade några som helst problem att täcka luckor som uppstod framför mig och jag orkade inte säga till alla...), vilket resulterade i att vi hamnade längre och längre bak i svansarna. Och när det blev för mycket uppförsbackar försvann grupperna iväg. Ibland kunde vi gå ikapp igen utför och på platten.

Vi fick lite "hjälp" av en Örebrocyklist ett bra tag när vi var rätt ensamma. Han kom ikapp oss och la sig först på rulle, sedan kom han fram ibland och hjälpte till. Dock störde det mig mer än det hjälpte. Tyvärr pratade han med så "konstig" dialekt att jag förstod knappt ett ord han sa... Men det var snällt av honom =)

Vid depån efter Gränna tappade vi grupp som körde riktigt fint när de gick in i depå. Blev en hel del ensamcykling därefter, kombinerat med en utdragen grupp som vi svansade i ett tag också. Det var rätt mycket folk på vägarna när vi började närma oss Jönköping så det var lite svårt att hålla koll på vilka vi körde om, vilka som körde om oss samt vilka som tillhörde "vår" grupp...

Jag gjorde mitt första snabbstopp precis vid foten av backen vid Kaxholmen. Sa åt Karin att köra i sitt eget tempo upp för backen och inte bry sig om övriga i gruppen, tappar hon kan vi köra ikapp... Att efter tre timmar i distanstempo gasa på upp för backen för att komma ikapp Karin igen var faktiskt lite småjobbigt. Men det var skönt att få upp värmen i benen!!

Vi fick köra lite solocykling ner mot Jönköping, i utförsbackarna fick jag trampa på rätt bra. Hade jacka och väst öppna så de agerade bromsskärm =)
Inne i Jönköping kom vi ikapp en SUB11-klunga från Fredrikshof som vi passade på att vila lite bakom (dumt att stressa förbi inne i staden). I backen ut ur Jönköping fick vi lov att cykla om då de tog det lite väl lugnt.



Som man kan se är jag rätt glad här, har nog aldrig inträffat tidigare på VR... Sedan kunde jag knappt sluta le... Var riktigt kul!



Passade på att ta några bilder när det gick lugnt i de långa uppförsbackarna. Lite småbökigt med iPhone och långfingrade handskar annars hade det kunnat bli många bilder.


När det blev lite plattare igen kom de ikapp oss lite sakta. På något konstigt sätt blev det ändå jag som låg längst fram ett tag och "drog" hela den gruppen tills det kom någon backe och vi sänkte lite på tempot. Vi åkte med bakom till Fagerhult där de svängde in, själva fortsatte vid några kilometer till snabbdepån (endast vatten) och tog ett stopp på hela 7 minuter. Det blev lite köande då en rätt stor (och stressad) grupp kom in och skulle fylla vatten.


Vi rullade iväg igen i medvinden och höll rätt bra fart. Inne i Jönköping låg vi fortfarande bra till enligt tidsplanen även om marginalen hade minskat en del. Vid snabbdepån hade vi ökat på marginalen igen så det kändes bra.
Det var Karin som styrde tempot. Och det gjorde hon bra. Gick det lite för fort hördes snabbt ett "Daniel!" och jag behövde bara släppa lite på trycket i pedalerna så var hon med igen. Oftast inträffade det här i backar eller när jag satt och tänkte på något annat, beundrade utsikten eller så...

Under en rätt lång tid körde vi om två gubbar på platten/utför och de körde om oss uppför. Sedan ville de sammarbeta och det var väl helt ok, gav mig chans kommunicera lite bättre med Karin genom att cykla brevid henne när det var min tur att vila. Var dock lite orolig att det skulle gå för hårt i backarna och när vi hade två cyklister mellan oss blir det svårt att ha koll... Men det fungerade riktigt bra och gubbarna var rätt glada över mina långa förningar. Men efter ett tag var det dags att sänka tempot lite, vi hade snittat straxt över 40 km/h och det var inte hållbart för Karin. Så då lämnade de oss...

Vi körde på själva igen och efter ett tag såg jag att vi hade nån på rulle bakom Karin, lite kul när hon uppmärksammade mig på att det var en hel hög med människor där. Och det stämde, jag kunde knappt se slutet på svansen(!). Konstigt nog var alla där bak nöjda med tempot även när jag sänkte det rätt rejält i vissa backar. Kul för dem! =)

Mot slutet tog vi det lite lugnare. Det blev också mer och mer folk på vägarna. Jag var lite orolig för den kommande kant- och motvinden men tack vare att det var mycket skog så blev det inte så farligt. Vi låg för det mesta i "omkörningsfil" och hade lite då och då folk på rulle. Antingen fick de släppa eller så passade de på att hänga på snabbare grupper som körde om. Viktigast för mig var att vi höll rätt tempo.

Med bara någon mil kvar kom en SUB10-grupp (tror jag) ikapp oss i någon backe och de höll ett väldigt behagligt tempo och tog det även mycket lugnt i uppförsbackarna.

Tyvärr körde de lite väl sakta inne på den sista smala och slingriga vägen men det var inte riktigt läge att köra om. Högre prio att ta sig i mål utan krascher. Så vi tappade lite tid på slutet men samtidigt var det rätt skönt för Karin att få ta det lite lugnare där.





Vi hade otrolig tur med vädret. Uppehåll hela tiden, sol nästan hela och mot slutet kom det lite värme också. Hade problem med kylan för framförallt knäna och ena hälsenan ett tag.

I mål kom vi på tiden 9 timmar och 20 minuter. För mig är det helt klart min långsammaste tid, MEN jag har aldrig tidigare njutit av Vätternrundan så jag kan nog inte vara mer nöjd!

Att det gick så otroligt bra för Karin gjorde inte saken sämre direkt =)

Hennes berättelse återfinns här: http://blackiethecyclist.blogspot.com/2 ... kunde.html


Efter att ha cyklat hem och duschat kom regnet lagom tills det var dags för masgruppen, SUB7, ContiTestTeam m.fl. att ta sig i mål. Riktigt skönt att slippa det!
Och givetvis ett stort grattis till de grupperna som alla klarade sina mål!




Fint med grillat på kvällen, skönt att inte sitta helt missnöjd heller utan att få vara lycklig =)


Uppdatering: Vi fastnade på film när Fredrik Jansson från Cykelklubben.se stod och filmade på slutet...



Tillsammans med 34 andra delar vi på plats nummer 2 206 i den inofficiella resultatlistan av 19 114 startande. Karin blev minst topp-50 av damerna, eventuellt så bra som 30:e...
Skönt när det faktiskt är ljust efter klockan åtta på kvällen, då
hinner jag med att handla OCH cykla =)

Blev en kort sväng i kylan med massvis med kläder på för att ladda
lite mentalt för det väntat kalla och blöta distanspass jag ska ta
tidigt på lördag morgon...

Blir ett varv runt den där sjön igen. Har dock hoppat av SUB7 eftersom
jag inte fått tillbaka den uthållighet som krävs för det.

Vad tiden blir i år spelar mindre roll, bara det tar längre tid än
8:34 (min sämsta tid) så är jag nöjd =)

Har även i år rollen av hjälpryttare, dock inte till ett helt team den här gången utan fullt fokus är på Karin.





Ibland är man tydligen bara dålig, omöjligt att
förklara/bortförklara... Bara att gilla läget och försöka förbättra
till nästa gång.

Blött och kallt var det också.

Efter målgång var jag pigg, vilket jag absolut inte ska vara efter ett
SMACK-linje, så jag rullade iväg och körde lite spurtträning tills
kväljningarna kom. Då fick det räcka...





I lördags blev det en riktigt lugn och fin distanstur i sommarvärmen. Runt 27-30 grader var väldigt skönt och efterlängtat!

Vissa tyckte dock att det blåste lite för mycket... Vilket resulterade i att jag efter drygt halva rundan cyklade omkring med ett Shimano R500(?)-framhjul istället =)





Träffade på nått jag nästan trodde var en synvilla på vägarna ut mot Arlanda, Micke ute på landsvägscykeln. Fick sällskap av honom en stund.

Klockan tickade precis förbi 6 h innan jag kom hem. Utan fika!



I söndags blev det ett lite mer spontant pass, även det med inriktning på distans.

Smått chockad över kylan när jag rullade hemifrån kl 09:30 höll jag inte direkt distanstempo in till mötespunkten Karlbergs pendeltågstation. På vägen dit övergick det soliga vädret till mulet med väldigt mörka moln..



Mötte upp Robin och vi fortsatte söder ut.

Fick bli lite ändrade planer då det var väldigt mörkt åt det håll rutten var tänkt och finare väder åt ett annat... Regndropparna var det som avgjorde saken. Rullade iväg mot MTB-loppet Lida Loop...





Vi hann med att köpa hamburgare, se varvning för eliten ut på sista loopen. Köpa en till hamburgare och se målgång. Kul att se att CRT verkade dominera fältet med sina 14 åkare i olika klasser samt att Lars Bleckur vann. Linus på en 10:e plats var skapligt duktig också. Imponerande!

Vädret skärpte till sig rätt ordentligt också, blev sol och nästan varmt igen.

På nått konstigt sätt blev det säkert närmare 80% cykelbanecykling och vi stannade minst vid 130 trafikljus, säkert ännu fler...
Att cykla norrut i Roslagen eller ut på Uppsala-slätten som i lördags har helt klart sina fördelar =)

Fem långsamma timmar blev det.

| 1 | 2 | Ädre> Äldsta>>